Skolan började om idag
och det var rätt surt, men dagen
gick väl ändå hyfsat okej, inget att
klaga på...


Å sen att jag blev tvingad att öppna
en champagne flaska och om den
ska öppnas på riktigt sätt så ska de
vara så tyst som möjligt, å självklart
så smällrädd som jag är så skriker
jag samtidigt som korken smäller upp
aa en aning pinsamt var de juh :]



Varje dag vandrar tankarna på dig genom mitt huvud och jag vet inte, förstår inte, varför de gör det. jag förstår inte alls grejen.. känslan mellan oss är till och från hela tiden och de rubbar allt. vet inte om det är kärlek från någon som saknas eller om det är något mer specefikt. men en sak vet jag att som det är nu så underlättar inget. vill ge det tid, uppleva och utforska saker men är expert på att se till att det aldrig blir så.. nu vet ja inte vad jag vill och frågorna har inga svar. är jag ensam om att känna så här knasigt lr delar du den med mig?.. sen så är det något specielt med du/han som jag så gärna vill veta mer om men har jag brännt mina broar eller hur ligger de egentligen till?. det är oxå dagvis hur det är.. ne jag fattar mig inte på en hel del tankar å känslor som finns i min kropp :S kanske har henke en poäng med de vi sa! Kanske gör jag det bara för att göra det och kanske borde jag ta en paus i allt å sen börja om å se vart det leder. jag vet inte mer än att de ständigt cirkulerar ett ? i mitt huvud och beslutångest finns det gott om.

ne nu måste jag bestämma mig. om det bara vore lika enkelt som det lät!

tjingeling XOXO / Liza